En Sten

000808

Tystnad

Fastfrusen mitt i skeendet

som hela havet stormar

fast ensam

Ibland vågar jag öppna ögonen

för att se

Men jag stänger dem fort igen

när jag inte märker någon skillnad

Allt fortsätter

Jag är stilla

som en sten

några meter ut i havet

Ibland försvinner jag helt

men havet har alltid funnits

Alltid

Det strömmar förbi mig

runt mig

Ibland märker jag inte när havet sjunker undan

och låter mig få smaka av solen

Jag är för upptagen

av de ständiga strömmarna

som dränker mig

och långsamt gör mig allt mindre

En långsam gråt

som alltid funnits

mitt i bröstet

av sten

~ av manipulateyou den maj 17, 2008.